saraenander.blogg.se -

Hemma

Okej så idag har jag varit hemma i två veckor. Känns som om det har gått mycket mycket längre. Vet inte riktigt hur det känns. Det är så himla underbart att träffa alla igen, och bara umgås med mina fina svenska vänner och familj. Njuter verkligen även mer av varje sekund med dem nu. Att det gått ett år sedan jag var här gör inte så mycket, det har liksom inte hänt så mycket. De har några internskämt jag inte förstår, några har blivit tillsammans eller gjort slut, men det är saker som går snabbt för dem att berätta. En annan sak som r kul med att komma hem är alla småsaker som man aldrig tänkt på innan som nu uppskattas så mycket mer. Som att äta en ostmacka, eller knäckebröd, kanelbullar, cykla och gå till ställen, svensk natur.

Samtidigt är det så himla jobbigt att tänka på allt jag har lämnat bakom mig på andra sidan jorden. Det var över två veckor sedan jag var hemma i Australien, men jag har fortfarande daglig kontakt med mina vänner där. Och jag saknar dem så himla himla mycket. Önskar att de kunde vara här. Och att prata svenska känns fortfarande jobbigt, jag drömmer på engelska och svarar ibland spontant på engelska. Svenska är så fult haha. Jag har ju försökt undvika det i nästan ett år nu, så känns väldigt ovant att prata och tänka på svenska igen. Saknar kyrkan massor också, vi var på en gudtjänst här igår och det var bara så... tråkigt. Det kändes som om de gjorde det bara för att de måste, inte för att det var något de var passionate about, det fanns ingen gnista där. I Australien kunde jag stolt bjuda in mina vänner och ta med dem dit, men nu vill jag ju knappt gå till kyrkan själv, trots att jag redan har ett relationship with God. Saknar värmen också. Eller, det är ju inte varmt där nu, men saknar 30-gradiga nätter, shorts överallt, varmt vatten och varma brisar. Vet inte hur jag ska överleva vintern i år haha.

Det är mycket blandade känslor över att vara tillbaka i Sverige, så länge jag är med folk känns det okej. Men när jag är själv känns det jobbigare för det är då jag tänker på allt jag lämnat. Men varje gång det gör ont och jag är ledsen över att vara hemma igen påminer jag mig själv hur glad jag är över att det är jobbigt. Det betyder att jag haft ett bra år, för det har jag verkligen haft. Det betyder att det var värt ett år av mitt liv, att jag tog rätt beslut att åka iväg. Vissa människor har knappt ett liv, jag har två helt underbara perfekta liv och jag kommer alltid vara tacksam över detta. En liten bieffekt men så värt det. Ett tag funderade jag på att inte åka alls efter att ha hört hur jobbigt det kan vara att ha två så olika liv, och hur folk på det ena stället inte kan förstå ens liv på det andra, men nu vet jag att jag tog rätt beslut att åka. Det gör fruktansvärt ont och ibland känner jag mig bara vilse och ensam och att ingen förstår mig, men sedan inser jag istället hur otroligt blessed jag är att få ha sett och upplevt allt detta, hur mycket jag har lärt mig och hur otroligt berikande det varit. Hur många fantastiska människor jag har haft äran att lära känna och fortfarande ha i mitt liv, även om vi är på andra sidan jorden.