Tillbaka

Hej kära vänner! 
Nu var det himla längesen jag skrev här på bloggen. Är lite sugen på att börja blogga igen, men blir kanske någon annanstans då. Får se lite hur jag gör. 

I alla fall, i julas var jag faktiskt tillbaka i Australien! Åkte dit i tre veckor över jul och nyår, och ni anar inte hur underbart det var. Det kändes lite som att ingen tid alls hade passerat sedan jag lämnade landet senast. Som att jag åkt därifrån, men vänt i luften och åkt tillbaka. Fast på ett sätt var allt annorlunda också. Inga av mina kompisar går i skolan längre, så de är utspridda lite överallt. Tack och lov var de flesta hemma på lovet i alla fall. Sekunden jag tog ett steg innanför dörren kändes det som hemma. Allt flöt på precis som vanligt och det var en sån härlig känsla. 
 
Jag ville egentligen mest skriva det här inlägget för att visa att ett utbytesår tar inte slut bara för att man åker hem. Tack och lov. Det är inte bara en semester. En av mina största rädslor när jag åkte iväg första gången var att jag skulle vara där, komma hem och sedan fortsätta leva som vanligt och glömma bort allt. Men att jag faktiskt har varit där igen känns nästan lika stort som att vara där första gången. Det är inte förrän nu Australien blivit mitt andra hem på riktigt, och inte bara för en kort tidsperiod, utan mer permanent denna gången. Och det är bästa känslan i världen. 
 
Australien har verkligen tagit en bit av mitt hjärta, och det känns så bra <3
 
 

Svar

Kul att ni fortsätter fråga! Har fått en fråga angående skolan och exams. Och mitt svar är: Oroa dig inte för det! Vet inte vilken årskurs du går i, men jag var i yr 11 och eftersom det inte räknas in i betyget i sverige alls spelar det ingen roll egentligen. Lärarna på min skola sa att de tyckte att jag skulle göra dem, men att det inte spelade så himla stor roll egentligen, det skulle inte påverka mitt slutbetyg. Så jag gjorde bara de som jag tyckte kändes intressanta och som gav något, hoppade till exempel över att göra PE och outdoor ed helt. Men det beror kanske från skola till skola, men om du pratar med dina lärare är jag säker på att de förstår. Även om du failar själva provet behöver de ju inte faila dig i ämnet. Jag brukade ha väldigt stor prestationsångest i Sverige och kämpade mycket för att få bra betyg, men när jag kom till Australien bestämde jag mig för att släppa det helt. Jag gjorde det jag tyckte var roligt och intressant, eller som jag visste att jag skulle ha användning för, allt annat struntade jag i. Om någon ville hitta på något sa jag aldrig nej på grund av att jag hade läxor eller liknande. Jag var där för att ha kul, skolan var något jag satsade på i Sverige, inte i Australien. Kändes lite ovant i början, men väldigt skönt.

Tillbakablick - innan avresa

Skrev en lång text som tyvärr försvann... Så här är mitt andra försök. 
 
Det hela började med en katalog i brevlådan - addresserad till min syster. Katalogen handlade om att studera ett år utomlands, men slängdes i pappersinsamlingen direkt. Och jag kunde för mitt liv inte förstå varför. För mig lät det som det häftigaste man kunde uppleva, och min syster funderade inte ens på att åka? Jag förstod ingenting. Själv var jag alldeles för liten för att åka då, men började genast söka upp massa information och insåg direkt att detta var något för mig. Jag har alltid varit intresserad av andra kulturer och språk, men som turist får man ju bara betrakta det utifrån. Jag ville in på insidan och se hur det verkligen var att leva i ett annat land, som en invånare. Började därför övertala mamma och pappa tidigt, hett tips till alla er som vill åka iväg. Först sa de blankt nej, det är väl de flesta föräldrars naturliga reaktion, men jag fortsatte ta upp det lite då och då och efter ett tag förstod de att jag verkligen ville åka på riktigt, det var ingen fas eller period som skulle gå över. Jag läste på om allt, och varje gång de hade en invändning hade jag redan tänkt ut ett motargument. 
 
Tanken var att jag skulle åka efter tvåan på gymnasiet, men det hände lite olika saker som gjorde att vi bestämde att det skulle passa bättre efter ettan. Därför anmälde jag mig inte förrän i slutet av januari. Det blev organisationen STS eftersom de var de enda som hade platser kvar till Australien. Jag gick på intervju och fick en himla massa pappersarbete att fylla i. Trots att det var så mycket kändes det så spännande, för hela tiden kom avresan närmare och åh vad jag var tagg. 
 
 
Sedan gick tiden så himla fort och helt plötsligt kom dagen som jag längtat så mycket efter, men även fruktat. Det kändes som om mitt liv i Sverige precis ordnat upp sig och allt kändes så himla perfekt. Att säga hejdå till alla var något av det jobbigaste jag varit med om, helt plötsligt insåg jag hur mycket jag skulle lämna, och hur lång tid ett år var. Det var tufft, men så snart alla hejdån var klara och vi hade gått igenom säkerhetskontrollen insåg jag ju vad som låg framför mig också. Jag skulle uppfylla min dröm och få leva i ett annat land. Flög tillsammans med andra utbytesstudenter från hela Europa och vi taggade tillsammans. Vi kom från så olika ställen, men var på väg ut på exakt samma äventyr och ingen av oss visste hur våra liv skulle se ut om bara några dagar. Den känslan går inte att beskriva. 

The Hardest Part Of Traveling No One Talks About

Hittade den här texten för ett tag sedan och åh den stämmer nästan för bra!

 

 

"We talk about the hard parts while we’re away – finding jobs, making real friends, staying safe, learning social norms, misreading people you think you can trust – but these are all parts you get through. All of these lows are erased by the complete highs you experience. The goodbyes are difficult but you know they are coming, especially when you take the final step of purchasing your plane ticket home. All of these sad goodbyes are bolstered by the reunion with your family and friends you have pictured in your head since leaving in the first place.

 

Then you return home, have your reunions, spend your first two weeks meeting with family and friends, catch up, tell stories, reminisce, etc. You’re Hollywood for the first few weeks back and it’s all new and exciting. And then it all just…goes away. Everyone gets used to you being home, you’re not the new shiny object anymore and the questions start coming: So do you have a job yet? What’s your plan? Are you dating anyone?

 

But the sad part is once you’ve done your obligatory visits for being away for a year; you’re sitting in your childhood bedroom and realize nothing has changed. You’re glad everyone is happy and healthy and yes, people have gotten new jobs, boyfriends, engagements, etc., but part of you is screaming don’t you understand how much I have changed? And I don’t mean hair, weight, dress or anything else that has to do with appearance. I mean what’s going on inside of your head. The way your dreams have changed, they way you perceive people differently, the habits you’re happy you lost, the new things that are important to you. You want everyone to recognize this and you want to share and discuss it, but there’s no way to describe the way your spirit evolves when you leave everything you know behind and force yourself to use your brain in a real capacity, not on a written test in school. You know you’re thinking differently because you experience it every second of every day inside your head, but how do you communicate that to others?

 

You feel angry. You feel lost. You have moments where you feel like it wasn’t worth it because nothing has changed but then you feel like it’s the only thing you’ve done that is important because it changed everything. What is the solution to this side of traveling? It’s like learning a foreign language that no one around you speaks so there is no way to communicate to them how you really feel.

 

This is why once you’ve traveled for the first time all you want to do is leave again. They call it the travel bug, but really it’s the effort to return to a place where you are surrounded by people who speak the same language as you. Not English or Spanish or Mandarin or Portuguese, but that language where others know what it’s like to leave, change, grow, experience, learn, then go home again and feel more lost in your hometown then you did in the most foreign place you visited.
 

This is the hardest part about traveling, and it’s the very reason why we all run away again. "

 

– Kellie Donnelly


Frågor om skolan

Hej! Vet att denna fråga säkert känns väldigt avlägsen men skulle verkligen uppskatta om du svarar eftersom jag själv nog vill åka till Australien 2015-16. Det jag oroar mig mest över är konstigt nog att skaffa vänner och komma in på riktigt i klassen och få kompisar. Det är inget jag oroar mig över så mycket i Sverige när jag byter klass osv eftersom jag vet liksom hur folk fungerar här och det är en ganska liten stad så alla vet vilka alla är. Var det svårt att skaffa kompisar? Hur fungerade? Skulle VERKLIGEN uppskatta ett svar, tack!!

 

Hej Sara! Jag har precis påbörjat mitt utbytesår i Australien och känner mig helt ärligt ganska dyster.. Jag vet att jag måste hålla mig positiv men det är svårt när människorna på min skola inte riktig vill prata med mig ;( Hur kändes det för dig de första veckorna, hade du det svårt? Några tips? Tänkte även fråga hur du gjorde med lunchen, i min familj så säger dem att jag typ bara ska göra en macka men jag blir inte mätt, ska jag säga till och fråga om jag får göra annan mat vilket då innebär att jag måste handla råvaror? Tacksam för svar! :D Kram!
 

Hej! Det är bara att kämpa på, det är jobbigt i början, tror alla upplever det på ett eller annat sätt. Nu när jag tänker tillbaka på det tyckte jag nog att det var himla svårt, men då var jag bara så himla beslutsam och upptagen med att bara ta in allt att jag inte riktigt tänkte på det. Men det är så himla mycket nytt att anpassa sig till, och det tar tid. Nu är det ju vinter också och det kan bidra till att det känns jobbigt, men det blir bättre! Skolan tyckte jag, helt ärligt, var något av det jobbigaste. Men jag försökte hitta små saker som var bra med varje dag och utmana mig själv. Vänner kommer inte alltid gratis, och efter några veckor blir det jobbigt att fortsätta vara glad, rolig, pratsam, utgående och positiv hela tiden. Mitt bästa tips är bara att försöka vara med så många som möjligt, även om de kanske inte verkar som de slags kompisar du vanligtvis skulle vara med, och se var du trivs bäst. Bjuda på sig själv, du är ju bara där ett år, så att tänka på vad andra tycker är ganska onödigt egentligen. Gör det du blir glad av. Skulle jag åka igen hade jag satsat mer på att vara “the crazy exchange student” redan från början. Sen måste jag också tipsa om att göra aktiviteter utanför skolan! Jag var ju mycket i kyrkan och det var där jag fick de vännerna som står mig allra närmast. Då blir det inte heller så mycket press på att allt i skolan måste fungera perfekt

 

Angående lunchen, jag gjorde bara en macka hela första halvåret. Tyckte det var konstigt i början, men vande mig sen helt enkelt. Sedan när vi gick upp till year 12 fick vi micro och sånt, så då brukade jag ta med mig matlåda och värma, och det kändes som värsta lyxen. Men prata med din värdfamilj om lunchen! Jag sa till min värdmamma att jag ville ha mer varierad lunch, men inte visste vad jag kunde ta med, och hon kom med förslag på saker jag kunde göra. Du kanske kan följa med till affären när de handlar och köpa det du vill ha? Det finns ganska mycket olika sallader, wraps och annat man kan äta kallt, annars kanske en frukt eller muslibar kan komplettera lunchen rätt bra? 

 

Hoppas det löser sig! Kramar 


Hemma

Okej så idag har jag varit hemma i två veckor. Känns som om det har gått mycket mycket längre. Vet inte riktigt hur det känns. Det är så himla underbart att träffa alla igen, och bara umgås med mina fina svenska vänner och familj. Njuter verkligen även mer av varje sekund med dem nu. Att det gått ett år sedan jag var här gör inte så mycket, det har liksom inte hänt så mycket. De har några internskämt jag inte förstår, några har blivit tillsammans eller gjort slut, men det är saker som går snabbt för dem att berätta. En annan sak som r kul med att komma hem är alla småsaker som man aldrig tänkt på innan som nu uppskattas så mycket mer. Som att äta en ostmacka, eller knäckebröd, kanelbullar, cykla och gå till ställen, svensk natur. 
 
Samtidigt är det så himla jobbigt att tänka på allt jag har lämnat bakom mig på andra sidan jorden. Det var över två veckor sedan jag var hemma i Australien, men jag har fortfarande daglig kontakt med mina vänner där. Och jag saknar dem så himla himla mycket. Önskar att de kunde vara här. Och att prata svenska känns fortfarande jobbigt, jag drömmer på engelska och svarar ibland spontant på engelska. Svenska är så fult haha. Jag har ju försökt undvika det i nästan ett år nu, så känns väldigt ovant att prata och tänka på svenska igen. Saknar kyrkan massor också, vi var på en gudtjänst här igår och det var bara så... tråkigt. Det kändes som om de gjorde det bara för att de måste, inte för att det var något de var passionate about, det fanns ingen gnista där. I Australien kunde jag stolt bjuda in mina vänner och ta med dem dit, men nu vill jag ju knappt gå till kyrkan själv, trots att jag redan har ett relationship with God. Saknar värmen också. Eller, det är ju inte varmt där nu, men saknar 30-gradiga nätter, shorts överallt, varmt vatten och varma brisar. Vet inte hur jag ska överleva vintern i år haha. 
 
 
Det är mycket blandade känslor över att vara tillbaka i Sverige, så länge jag är med folk känns det okej. Men när jag är själv känns det jobbigare för det är då jag tänker på allt jag lämnat. Men varje gång det gör ont och jag är ledsen över att vara hemma igen påminer jag mig själv hur glad jag är över att det är jobbigt. Det betyder att jag haft ett bra år, för det har jag verkligen haft. Det betyder att det var värt ett år av mitt liv, att jag tog rätt beslut att åka iväg. Vissa människor har knappt ett liv, jag har två helt underbara perfekta liv och jag kommer alltid vara tacksam över detta. En liten bieffekt men så värt det. Ett tag funderade jag på att inte åka alls efter att ha hört hur jobbigt det kan vara att ha två så olika liv, och hur folk på det ena stället inte kan förstå ens liv på det andra, men nu vet jag att jag tog rätt beslut att åka. Det gör fruktansvärt ont och ibland känner jag mig bara vilse och ensam och att ingen förstår mig, men sedan inser jag istället hur otroligt blessed jag är att få ha sett och upplevt allt detta, hur mycket jag har lärt mig och hur otroligt berikande det varit. Hur många fantastiska människor jag har haft äran att lära känna och fortfarande ha i mitt liv, även om vi är på andra sidan jorden. 
 
 
 
 
 

The last days in Aus

Min hejdåpicnic:
 
 
Sista dagarna i skolan:
 
 
Sista youth:
 
 
 
 

About leaving

 
Jag har efter en lång flygresa kommit hem. Och det är såhär det känns att lämna, och komma hem 

outback safari: Sydney

På morgonen i Melbourne var det några som lämnade oss :( Var ledsamt eftersom de var några av mina all time best friends, och vet inte när jag kommer se dem igen. Vi körde från Melbourne till Sydney på en dag, vilket tog ungefär 10 h med stopp. Vi åt pizza på kvällen, och sedan satt vi uppe ett tag innan det var dags för bed. 
 
Dagen efter gjorde vi lite sightseeing, såg operahuset och harbour bridge, darling harbour osv. Resten av dagen shoppade vi mest, och fikade. Njöt av sista hela dagen med alla. På kvällen åt vi på Hard Rock café och allt var så himla bra. Dagen efter åkte vi hem, men mitt flyg gick inte förrän tre, så jag och Giorgia njöt av en extra dag i Sydney :) Sedan var det tillbaka hem till  vardagen och allt som hör till. Detta safarit var så annorlunda från det andra, blev så nära med hela gruppen, och saknar dem så himla himla mycket. 
 
 
 
 
Giorgia
Sofia and Daniele
Camilla, Sofia Giorgia
I Australien hittar man färgglada fåglar lite här och där
Detta är vad som händer när man försöker ta fina foton, alltid galna utbytesstudenter i bakgrunden
Fireworks in Darling Harbour

Outback safari: Melbourne

Första eftermiddagen spenderade vi i South Wharf DFO, vilket är en outlet där man kan köpa massa kända märkesgrejer billigt. Det var bra, förutom att jag typ inte hade några pengar kvar haha. Vi campade på ett ställe en bit utanför city. FIn campingplats men himla kallt att sova i tält när temperaturen blev runt noll på natten... Dagen efter började med att vi gick upp i Eureka skydeck, som är södra halvklotets högsta byggnad eller något. Där gjorde vi även "The Edge", man går in i en liten glaskub som seda skjuts ut från byggnaden på 300 m höjd. Lite läskigt, men så overklig känsla att ligga på mage och se ner på gatorna och husen rakt under en. 
 
Sedan hade vi en dag i city, lite shopping, söta cafeer och sånt helt enkelt. Mysmys :) På kvällen blev det bubbelpool på campingplatsen, underbart. 
 
The edge
Träffade en possum på campingplatsen

Outback safari: Adelaide and Horsham

We continued down to Adelaide, spent a full day exploring the city and then we slept in cabins just a short walk from the beach, it was pretty cool. The funny thing was the next morning when we got up a bit earlier to watch the sunrise, but forgot that we weren't in the flat desert anymore so realised too late that the sunrise was behind the city and not at the beach. Anyway, then we drove to Horsham which is a small town between Adelaide and Melbourne, and in the evening we dressed up the boys as girls. It was so much fun, we even waxed one of the guys legs!! 
 
Adelaide
Shared room with these beauties! 
Swedish love 
Morning coffee at the beach
Beautiful girls
Haha
 

Outback safari: Coober Pedy

Vi passerade gränsen mellan Northen Territory och South Australia, åkte vidare ner till Coober Pedy där det finns mycket opalgruvor och många sover under marken pga att det blir så varmt på sommaren. Natten efter sov vi i ett fängelse, lite creepy. (Hände inte så jättemycket dessa dagar som ni hör, mycket buss)
 
Gruvor
Vi såg en film på de tre dukarna, sen öppnades den i mitten och hon kom fram där och slipade en opal
Typiskt underjords-vardagsrum
Coober pedy
Gruv-grej
Driving
Fängelset
 

Outback safari: Uluru

Definitivt coolaste på hela resan! Vi kom till campingplatsen på eftermiddagen, spelade volleyball i Röd sand och hittade en taggagamen random på gatan. Hej outback! Lagom till solnedgången åkte vi ut till nationalparken där Uluru finns och såg hur Uluu skiftade färg. Fantastiskt och helt overkligt! 
 
Dagen efter åkte vi för att ta en närmare titt. Vår busschaufför berättade att klättringen var stängd pga vind, så vi skulle göra en vandring runt Uluru istället. Busschauffören sa att bara en av hans grupper hade kunnat klättra på sex månader, så det var ingen överraskning direkt. Men när vi kom närmare såg vi att folk var på väg upp. De hade öppnat igen, så vi kunde klättra! Det var brant och svårt, Uluru är så himla mycket större på nära håll haha. Men åh så häftigt det var, fantastisk utsikt och bara så himla underbart. 
 
Efter denna underbara upplevelse åkte vi till ett vattenhål med urgamla aboriginal målningar, och till ett cultural centre som finns i närheten. Sedan åkte vi tillbaka till campingplatsen för en snabb lunch innan det bar av igen. Alla var himla trötta efter Uluru, så hade inte mycket energi över till att njuta av Kata Tjuta (betyder "place of many heads"), som var nästa grej vi åkte till. Men det var rätt coolt ändå. När vi kom tillbaka blev det poolbad och kortspel efter en intensiv dag. 
 
Nästa morgon missade vi nästan bussen pga tog kort på Uluru i soluppgången.
 
Giorgia <3
På väg uppåt
Haha Max köpte en didgeridoo i en intressant form
Kata Tjuta är klipporna man kan se längre bort
Stine, Merle, Corina, Sofia, jag
Swedish house maffia 
Gamla målningar
Kata Tjuta
 
 
 
Soluppgång
 

Frågor

Jag åker bort några dagar nu igen, sen ska jag ladda upp det sista från outback safarit. Har helt fullt upp nu, tre veckor kvar och har ungefär en miljon saker att organisera med hejdå-lunch, middagar, kompisars födelsedagar, sista sleepover med tjejerna och sånt där. Och nu åker jag på min sista outdoor ed trip. Känns sorgligt, älskar de resorna med de människorna. Denna gången är det lite av varje, skridskor och klättring i Canberra (jag övertalade dem att vi måste göra lite sightseeing också, eftersom det är första gången för mig i Australiens huvudstad), sen whitewater rafting utanför Sydney och sedan Caving. 
 
Jag har fått lite frågor som jag ska svara på också. Har ni några fler frågor, passa på att ställa dem nu!! Fråga på om allt mellan himmel och jord så ska jag göra mitt bästa att svara när jag kommit tillbaka!
 
Puss och kram
 
Gammal bild
 

Outback safari: Kings Canyon

Vi kom till lägerplatsen på kvällen, och då fanns möjligheten att få åka med i en helikopter. Vi åkte precis i solnedgången och det var så himla fint. Jag satt i fram så hade stora fönster och allt, det var helt overkligt. 
När det blev mörkt hade vi bonfire och grillade marshmallows, hade på musik och bara myste. Jag och Sofia (den andra svenska tjejen) sjöng massa gamla svenska barnvisor och det var så skönt att ha nåon att dela sin svenskhet med. Det är lite svårt att förklara, men när man levt tio månader utan någon som vet något om svensk kultur är det skönt att vara med någon som förstår och gått igenom samma sak. Stället vi sov på kallades något med thousand stars på grund av att stjärnhimlen brukade vara fantastisk, pga ett av världens mest remote ställen. Tyvärr var det fullmåne, som lyste starkare än jag någonsin sett en fullmåne göra, fast det var ganska coolt det med. Alla sov ute denna natten, mysmys. 
 
Dagen efter gjorde vi en tre timmars vandring runt kings canyon. Så coolt och mäkgt ställe. 
 
Jag till höger
 
Detta är ändå taget genom fönstret, tänk hur overkligt fint det var i verkligheten 
Dagen efter, när i början av vandringen
Jag, Merle från Tyskland och Giorgia från Italien
 
 

Outback safari: Dreamtime and bushtucker tour

Vi lämnade Alice Springs och fortsatte söderut. På vägen stannade vi och gjorde en "Dreamtime and bushtucker tour" där vi fick veta mer om aboriginal kultur, se och smaka deras mat, se deras vapen och målningar. Himla coolt och annorlunda. 
 
traditionellt bröd
bush tea
bush coconut
bushbanana
bush...apple maybe?
Can't remember
bush lime
bush tomato
witchetty grubs (larver, yuck, fattar inte att de åt dem)
känguru svans
Köpte en målning av denna trevliga damen
spjutkastare
boomerang proffs
 

Outback safari: Alice Springs

 
Hej! Kom hem från outback safarin för en vecka sedan nu, och har äntligen fått ordning på alla bilder. 
 
Det hela började med att jag, Bethany och Kelsey tog tåget ner till Melbs för att gå på öppningsmötet av planetshakers conference. Vi åkte redan på morgonen så vi hade tid att shoppa också hehe. Konferensen var i Hisense arena, vilket är en av de största arenorna här, helt sjukt stort jämfört med alla andra konferenser jag varit på. Var lite krångel med våra biljetter innan, men vi kom in och hade en sjukt kul kväll. Nästa morgon gick jag upp tidigt, sa hejdå till Beth och Kelsey och tog bussen till flygplatsen. Träffade Leanndra, ledare för safarit helt random där, eller safariväskan hjälpte ju, men ändå. Krångel med att checka in väskan då automaten tyckte att jag skulle betala extra vilket jag inte skulle, men när det var fixat gick jag genom säkerhetskontroll och träffade de andra utbytesstudentera där. Så himla kul att se dem igen, det var så längesen senast! Vi flög till Alice Springs där vi träffade de utbytesstudenter som flugit från andra städer. Återigen så himla himla kul att träffa alla igen. Folk från förra safarit och Max som jag flög från sverige med, men inteträffat sedan dess.
 
Vi hade lite fri tid i Alice Springs, vilket inte är en liten stad i mitten av Australien där det bor många indigenous people, aboriginals. Några av killarna köpte didgeridoos, som de sedan spelade på resten av resan. Sedan åkte vi till campsiten där tälten var uppsatta. Vi hängde i poolen innan det var middag lagad av Mario, världens bästa kock som lagade alla mål, hans mat gjorde resan så mycket bättre! På kvällen kom det en kille från Alice Springs reptile centre med lite reptiler och pratade om dem innan vi fick hålla dem. Så nu vet jag allt om australiska reptiler. 
 
 
Merle tyskland, Max sverige, Giorgia Italien, Wiebke tyskland
 
 
Dario Switzerland, 
Pusspuss
 

Outback

Hejhej! Tänkte bara säga att jag inte kommer uppdatera bloggen på ett tag nu igen, för imorgon åker jag, Kelsey och Bethany till Melbourne för att gå första kvällen på planetshakers conference, öppningsmötet alltså. Sedan åker jag vidare till Alice Springs och startar Outback safari, då vi kommer åka från Alice Springs genom outbacken, ner till Adelaide och sedan till Melbourne och Sydney. Kommer vara borta i två veckor, och ser fram emot detta jättemycket! Dock så har jag inte börjat packa än, då det ska jag göra nu! 
Puss och kram

Skillnader på tonåringar i Sverige och Australien

Jag fick en fråga för ett tag sen om att skriva ett inlägg om skillnader mellan svenska och australiensiska tonåringar. Jag skulle säga att generellt sett är det inte sådär jättestor skillnad, det beror ganska mycket på vilka man hänger med, alla sorts människor finns i alla länder. Det finns de personerna i mjukiskläder varje dag, plugghästar, opopulära och populara, de finns de som sminkar sig jättemycket och festar varje helg och de som helst av allt sitter hemma och kollar på tvserier dygnet runt. Men detta är några skillnader jag har sett under min tid här:
 
- I Sverige anses man som ansvartagande och 'vuxen' tidigare. Här har föräldrarna mer att säga till om längre och man har mer respekt för vuxna
- Alla har ett part time job, eftersom de inte får studiebidrag
- Generellt sett är de lite barnsligare - vissa har ganska omogen humor, sen är det mer skitsnack och sånt mellanstadiedrama, man hatar personer utan anledning etc. 
- Man kan göra vad som helst med föräldrars tillstånd, till exempel får man dricka på fest trots att man är under 18 om man har en lapp från föräldrarna och föräldrarna där man har festen är okej med det.
- På tal om fester, ofta är föräldrarna hemma och man har kombinerad 18-års fest med släkt och vänner. Jag har inte varit på så många 18-års fester hemma, men att ha släktkalas samtidigt som man är full och sjunger karaoke går inte riktigt ihop för mig. 
- Inte lika vanligt att gå klart skolan, eller att fortsätta till universitetet. Många får praktik under high school och struntar då i att gå klart. 
- Köra omkring i bilar är vanligare, en vanlig fredagkväll kör vi ofta bara omkring utan mål, lyssnar på musik osv. Dessutom kan man ta körkort i NSW när man är 17.
- Klädstil är så mycket mer avslappnat, ingen press på märken osv. I skolan har vi skoluniform, och utanför skolan är det inte direkt någon som bryr sig. Många handlar på kmart och klädstilen är mer färgglad och fina klänningar och sånt.
- Vet inte om detta är bara min uppfattning, men folk är inte riktigt lika 'kramiga'. Jag kramar mina tjejkompisar när jag träffar dem, men annars är det inte alls lika vanligt att kramas och hänga på varandra, pilla i varandras hår osv. Vi gör det fortfarande, men inte i samma utsträckning. 
- Det är även större skillnad mellan killar och tjejer. Man hänger inte i samma grupper lika mycket (självklart gör man det fortfarande) och att krama en kille som man bara är kompis med är inte självklart. Kan dock tilläggas att jag är mycket med folk i kyrkan, där vissa ledare kan vara lite stränga med det på läger och sånt, men tycker att det är lite så i skolan också. Även i vuxna livet är det så, mycket större skillnad mellan man och hustru, lite mer old school där hustrun är hemma och städar och lagar mat och mannen jobbar, tittar på fotboll osv. 
 
Detta är vad jag kommer på just nu, lägger till senare om jag kommer på något mer! :) 

Throwback

0,17 år. 2 månader. 9 veckor. 62 dagar. 1488 timmar. Troligtvis är det tiden kvar i Sverige. Det gör mig nervös, livrädd, osäker, förväntansfull, pirrig och glad. Känns sjukt att det är så snart jag lämnar min trygga tillvaro för att kasta mig ut i världen och göra något helt okänt. Bara två små korta månader kvar.

 
Detta skrev jag för nästan exakt ett år sedan. Nu känns det samma fast tvärtom. Eller jag vet inte ens vad det känns. Då hade jag absolut ingen aning om vad som skulle hända, nu vet jag precis vad jag åker tillbaka till. En del av mig vill bara åka hem, krama om familj och vänner, äta grovt bröd med ost och gurka och dricka god mjölk, ha på sig dunjacka och kängor osvosv... Men den största delen har total panik över allt jag kommer lämna bakom mig. Mina fina fina vänner och världens underbaraste land.
 
Två månader. 9 veckor. 59 dagar. Det gör mig nervös, livrädd, osäker, förväntansfull, pirrig, och glad, men även ledsen. Och även denna gång känns det sjukt att jag så snart lämnar min trygga tillvaro, jag kommer kanske inte kasta mig ut i världen, men göra något som är helt nytt för mig. Åka tillbaka till det jag kallar hemma, utan att riktigt veta vad det betyder. Två månader är så himla kort tid. 
 
 

Tidigare inlägg
RSS 2.0