saraenander.blogg.se

Fick för ett tag sen mail från STS (igen) där det stog att den Australiensiska org. var oroliga för att jag inte hade någon tid när jag måste vara hemma på kvällen. Ehh. Jag var tvungen att skicka ett mail till dem för att förklara att det var okej med mig att ha tider i Australien, annars skulle de inte anta mig. Lite skrattretande, varför skulle jag behöva tider nu liksom, jag bor i världens minsta stad och enda gången jag är hemma efter midnatt är när jag är i kyrkan eller hos någon kompis. Inget att vara orolig för direkt. Det gick alltså lätt att lösa, och nu letar de värdfamilj iaf!! Så skönt att veta. 

 

Har tillbringat de senaste dagarna på en av de absolut underbaraste platserna på jorden, Åh Stiftsgård. Var fadder på ett konfirmationsläger. Fast det var så mycket mer.

 

Varning för en djup text, men har ett deep moment just nu. 

 

En kall januarikväll kom jag till Åh som konfirmand för första gången. Jag var liten, nervös, förväntansfull, blyg och livrädd. Kände ingen annan där. Nu, tre år och nio läger senare är det nästan slut. Erik (prästen) slutar, jag åker till Australien och det känns lite sorgligt. Åh har betytt så mycket för mig. Har lärt mig om kyrkan, kristendomen och tron, om andra människor och framför allt mig själv. Massor av kramar, mycket skratt och gråt, sena kvällar vid havet, aftonbön till midnatt, fler kramar, roliga och töntiga lekar, fula danser, hemlängtan, tävling i att läsa trosbekännelsen snabbast mot prästen, tidiga morgnar och konstiga väckningar, smyga ut på natten, sjunga innan och efter varje måltid, lära sig dricka kaffe för att man är så trött, djupa samtal, körövningar, långa gudstjänster, bra lovsånger, prata hela natten om allt och inget, jobba dygnet runt på en musikal, klippa hjärtan hela natten, få böcker med fina ord, underbara vänner och massa massa massa massa kärlek. Skulle kunna fortsätta skiva hela natten. Men nu är det alltså nästan slut på allt det underbara. Vet inte om jag någonin kommer vara där på läger igen, och aldrig med exakt samma personer. Det känns lite jobbigt. Men har kvar så fina minnen och underbara vänner <3. Eriksläkten kanske försvinner från Åh, men kommer alltid finnas kvar i våra hjärtan. 

Trodde jag var klar med alla ansökningar, men idag fick jag mail från STS där det stod att STS i Australien ville att jag skulle fylla i ett nytt formulär. Det är i princip likadant som precis alla andra jag fyllt i, suck. Fast det betyder ju ändå att det händer något, så får väl vara glad för det! Jobbigt att komma på vad man ska skriva bara, detta kommer vara det första familjen ser om mig!! Oh hjälp

 

För att tillverka 1 kg nötkött går det åt lika mycket vatten som om man skulle duscha konstant i ett år. Och duschar man en minut eller spolar toaletten en gång förbrukar man lika mycket vatten som en genomsnittlig person i afrika gör på en hel dag. Idag har vi temaarbete hela dagen, skriver artiklar, insändare och engelskatal om samma sak. Jag skriver om vatten och Elsa om köttproduktion och det är verkligen saker man borde tänka mer på. En vegetarisk dag i veckan gör mycket skillnad, både för kroppen och miljön. Och efter det här vill jag aldrig äta kött eller dricka vatten igen, haha. Det måste man såklart göra, men vi reflekterar inte ens över vad vi stoppar i oss. Tjocktarmscancer är Sveriges tredje vanligaste cancerform och det är bevisat att köttätande ökar risken för att få det lärde Elsa mig precis. 

 

Detta är vad vi har för oss idag, intressant men ganska jobbigt också. 

 

Nu fick jag se en film på när kor slaktas också, inte det mysigaste jag sett. Men, idag är det fisk i matsalen, det är väl bra? Eller? Nästa gång kanske vi skriver om fiskproduktion och då försvinner väl det också från min matsedel. 

 

Tänkte att jag kanske skulle berätta lite om vad som händer på Australien fronten... Men sanningen är att det inte händer någonting. Alls. Varje dag väntar jag på det där samtalet, men det kommer aldrig. Har knappt hört någonting sen jag skickade in mina papper. Vill bara veta att de faktist fortfarande jobbar på det, och inte har glömt av mig! Men, det kommer väl, måste bara ha lite tålamod. 

 

Just nu läntar jag så mycket! Jag skulle kunna åka i morgon :) Är så trött på Sverige, på tjocka dunjackor och frusna tår, att cykla samma väg fram och tillbaka till skolan som de senaste fyra åren, dricka mellanmjölk, äta köttbullar och göra det man alltid har gjort! Känner mig redo för lite nytt, en helt annan vardag med nya saker och utmaningar. Det är lite som att man går på autopilot hela tiden, och jag vill styra själv! (haha vilken fin metafor jag fick in där.) 

 

Well, imorgon är en ny dag, en ny möjlighet för STS att ringa... :) 

 

Idag blev jag först väckt tidigt för att vara barnvakt åt Markus... Det var väl halvkul, men han lekte så fint i sitt rum, så jag fick sova en liten stund till i alla fall. Efter lunch kom pappa hem och vi åkte till vår sommarstuga, ett av mina absolut favoritställen på jorden. Det är alltid så fint där! Och det ligger en bit ifrån andra hus, så man kan vara ifred :) Jag övningskörde hela vägen ut! Har bara kört i stan förut, så det var första gången på landsväg. Men det gick hur bra som helst. Eller, det uppstår alltid lite missförstånd eller blir för mycket att tänka på ibland. En gång fick jag inte in växeln när jag körde in i en rondell och skulle tänka på att blinka och köra i rätt fil och allt det där så jag glömde nästan att styra haha! Då känns det tryggt att ha den fina gröna skylten i bak och veta att ingen förväntar sig att man ska köra bra. 

Bilder från idag:

 

Idag är det den 14/3, alltså pi-dagen! (Pi brukar ju avrundas till 3,14 så någon tyckte väl att det var roligt att ha en pi-dag då.) På vår skola uppmärksammas dagen med en tävling där man ska kunna memorera så många decimaler som möjligt. Tror att den som vann kunde 400! Förra året tror jag att det var 1337 stycken, rätt sjukt. Jag kunde 40, men hann aldrig vara med. Kanske tur det. Snacka om att ta upp onödig hjärnkapacitet, den kunde man kanske använda till något viktigt. Dagen till ära serverades det också π-tabröd och π-zza i skolmatsalen. Lite töntigt jag vet, men jag tycker ändå det är roligt när det händer något i skolan, även om det inte är någon jättegrej :) 

 

På gympan åkte vi skridskor, det var evigheter sen jag gjorde det, men roligt var det! Kul med variation på gympan och inte bara fotboll eller gym varje gång tycker jag. Sedan gick jag på stan en stund, är verkligen supersnål hela tiden nu, försöker spara varenda öre till Australien, men nu var det kris. Köpte en skjorta på Gina och två jeans på Vero Moda, lagom prisklass för mig!

 

 

 

 

 

Men, det kan bli bra det med, vill bara veta, nuuuu!!

 

Himla go låt!

 

Jag gillar egentligen inte att se videon innan man hört låten ordentligt, och den här var ju kanske inte den bästa direkt, men aja! Gillar att de påminer om Ron, Harry och Neville haha

 

Jag heter Sara, är 16 år och går första året på natur i Lidköping. Skolan tar mycket tid, men när jag inte är där eller gör läxor tränar jag friidrott, spelar tvärflöjt, umgås med mina vänner eller sover. Jag tycker om att resa och upptäcka nya saker, vilket är en av anledningarna till att jag ska åka som utbytesstudent. Just är det mycket fokus på Australien, sedan ska jag gå de sista två åren på gymnasiet, förhoppningsvis resa runt massa innan jag pluggar vidare till något. Vad har jag ingen aning om i nuläget. Jag är också väldigt tidsoptimistisk, älskar mat, vill inte bli vuxen och har sommaren som favoritårstid! 

 

Det var några rader om mig! 

 Tänkte att det var dags att starta upp bloggen nu, det är ju inte så långt kvar. Någon gång i juli åker jag, vet inte när än. Men på ett sätt har resan redan börjat, alla papper är inskickade och de letar efter en värdfamilj till mig. Ett år ska jag vara i Australien, känns helt overkligt! Bloggen är till för min familj, mina vänner och alla andra som vill följa mig under mitt år på andra sidan jorden.