saraenander.blogg.se -

Sydney, dag 11 - part 1

Meri fyllde år, så vi överraskade henne med tårta och sång på morgonen! Sedan hade vi en heldag i Sydney, vi åkte först på lite sightseeing med bussen, Rose bay, Bondi beach och sånt. Vi blev avsläppta i Darling Harbour och resan dit var sista gången på bussen, som vi spenderat såå många timmar på de senaste två veckorna. I Darling Harbour började vi först med att äta lunch på Hard Rock Café. Efter lite shopping åkte jag, Corina och Priscila till Opera huset. Trodde inte det skulle vara så häftigt, men oj så fel jag hade! En sån fruktansvärt stor magnifik byggnad. Kan man bli kär i hus? Älskar formen, takplattorna (från Sverige, woho!), läget, allt!! Min nya dröm är att gå på en föreställning där. Efter att vi tagit två miljoner bilder där chillade vi bara i stan, ägnade oss åt lite shopping och sånt.

På eftermiddagen skulle jag hitta tillbaka själv till hostellet, för att köpa en sak med Meri. Trodde jag kunde vägen, men vägarna hade fel namn mot vad jag trodde och jag inte kände igen mig. Inser att jag är helt ensam och lost i Sydney. Fast kändes mest spännande, inte så ofta jag går runt själv i storstäder, lite äventyr är det ju! Och en kille från Syrien som pluggade på universitet där hjälpte mig och följde mig en stor del av vägen. Så himla snällt av honom, alla är så snälla och hjälpsamma hela tiden <3. Och så fick jag en pratstund med honom (pratar med så många främlingar numera, trevligt tycker jag). Och jag kom fram dit jag skulle.

På kvällen fick vi pengar att gå och äta vart vi ville (Tyckte de kunde anordnat en fin sista middag, men nehe). Eftersom det var Meris birthday ville vi äta på något fint ställe, så vi frågade en man på stan. Efter en stunds pratande bestämmer han sig för att fråga på ett hotell, och där får vi gratis dessert biljetter! Så vi hamnar på en jättefin restaurang i Darling Harbour, med supergod mat och gratis efterrätter! Och när de kom in med desserten hade de satt tomtebloss i Meris och sjöng och allt. Var en så perfekt kväll, med världens finaste människor. Kan inte förstå hur nära man kan bli på två veckor, de kommer alltid vara nära vänner, trots att vi bor så långt ifrån varandra.

På natten satt vi uppe och pratade, ingen ville gå och lägga sig eftersom det var sista natten. Myys.