saraenander.blogg.se

Nu, äntligen, har jag också fått min värdfamilj!! :D Jag kommer att bo i Wodonga som ligger 30 mil norr om Melbourne. Jag kommer att ha en värdmamma, en värdpappa, en värdbror som pluggar på universitet och alltså inte bor hemma, en värdsyster som är lika gammal som mig och en katt! Känns hur bra som helst. Min värdsyster ska som utbytesstudent till Danmark två månader efter att jag kommit, så hon kommer hinna visa mig runt och allt det där, och sedan kommer vi dela upplevelsen att vara utbytesstudenter, nästan i varandras länder. Min värdmamma har skickat ett mail som jag ska svara på nu, men tror att allt kommer bli super! : D

 

Kände att det var dags att slänga upp ett nytt inlägg, men sanningen är att det inte händer så mycket just nu. Pappa ringde till Susanna på STS idag, och hon sa bland annat att det var vanligt att få familj sent till Australien. Bara att vänta. Tänker inte så mycket på att jag ska iväg nu faktiskt. Det finns såklart i bakhuvudet hela tiden, men bara som ett konstaterande. Jag vet att jag jag ska åka, men tänker inte så mycket på vad det faktiskt innebär. 

 

Annars är det bra, händer inte så mycket intressant i mitt liv... I skolan är det inte så farligt, några prov och redovisningar kvar, men sedan är det äntligen över och sommarlovet kan börja. Man går lite på extrabatterierna nu. I fredags var jag, Alice, Agnes och Johanna hemma hos Elsa på kvällen. Det var hur mysigt som helst, vi har inte träffats på länge, så vi hade mycket att prata om. Kom inte hem förrän runt två. På lördagen var det dags för klassfotbollen, gick dit för att heja på min lillasysters klass som spelade för sista året. När man är där minns man så mycket från när man själv var med, trots att det var många år sen nu. På kvällen åkte vi hem till Oscar och såg på film och åt pizza. Det var också roligt och jag är så glad att jag har så fina vänner. 

 

Nu ska jag återgå till mina skolböcker... Jippi. 

 

I helgen var vi drygt 100 utbytesstudenter på Stenungsön på läger med STS. Det var sjukt kul! Vi fick lyssna på utbytesstudenter som hade varit iväg tidigare år, på typ "chefen" för STS foundation i USA som gav massa tips till oss, och gick igenom regler och sånt. Men det absolut roligaste var att träffa alla människor! Alla var riktigt sociala och det var roligt att prata om förväntningar, rädslor och allt annat som har med utbytet att göra. På söndagen var det obligatoriskt möte för studenter och föräldrar, i 6 timmar. Inte det roligaste, tror att de flesta av oss studenter var nära att somna, men nu är det gjort iaf  :) Och det känns ett steg närmare utbytet nu. Men är mer taggad än någonsin på att få värdfamilj och på att faktiskt åka! 

 

I torsdags fick jag ett av de sjukaste samtalen i mitt liv. Hemtelefonen ringer utan att jag reagerar, mamma kommer in och nämner lite surt att jag borde ha på min mobil, Elsa hade tydligen försökt ringa. Jaha, tänker jag och tar telefonen utan något större engegemang. På andra sidan kan man riktigt höra hur Elsa ligger på golvet och har nervöst sammanbrott. Det går upp för mig att hon har fått placering, jag börjar också hoppa runt och vi babblar hysteriskt i mun på varandra ett tag. Hon kommer att tillbringa sitt år i Lees Summit utanför Kansas City, Missouri. Känns inte som om det här med utbytet har varit riktigt verkligt fram tills nu! Det skulle lika gärna kunnat vara jag som fått familj, är så exalterad. Och glad, för hennes skull :D Familjen verkar helt perfekt och nu är jag mer taggad än någonsin på att få familj och åka iväg. De tre månaderna fram till avresan kändes så korta igår, när jag tänkte på allt jag skulle hinna med innan, men nu känns det längre än någonsin. Vill åka idag! På fredag börjar STS-lägret, känns i alla fall som ett steg på vägen. Och det ska bli så sjukt roligt! Att få träffa andra med samma funderingar och förväntningar. Längtar! 

 

Kom igår natt hem från ett kort, men helt grymt läger med fina vänner. Ibland måste man verkligen bryta upp vardagen med något helt annat. Vi har sprungit runt i Tibro och tagit kort, skrattat, lekt, pratat om allt möjligt och sjungit massa lovsång. Det bästa på lägret var när gospelkören Livslust sjöng på lördagkvällen. De levde verkligen upp till sitt namn! 115 pers med massor av energi och glädje som smittade av sig på oss i publiken. De dansade, sjöng och klappade och vi hängde på. Var två helt underbara timmar och efteråt var alla väldigt, väldigt glada, och varma. Gospel är definitivt underskattat i Sverige!

Fick för ett tag sen mail från STS (igen) där det stog att den Australiensiska org. var oroliga för att jag inte hade någon tid när jag måste vara hemma på kvällen. Ehh. Jag var tvungen att skicka ett mail till dem för att förklara att det var okej med mig att ha tider i Australien, annars skulle de inte anta mig. Lite skrattretande, varför skulle jag behöva tider nu liksom, jag bor i världens minsta stad och enda gången jag är hemma efter midnatt är när jag är i kyrkan eller hos någon kompis. Inget att vara orolig för direkt. Det gick alltså lätt att lösa, och nu letar de värdfamilj iaf!! Så skönt att veta. 

Trodde jag var klar med alla ansökningar, men idag fick jag mail från STS där det stod att STS i Australien ville att jag skulle fylla i ett nytt formulär. Det är i princip likadant som precis alla andra jag fyllt i, suck. Fast det betyder ju ändå att det händer något, så får väl vara glad för det! Jobbigt att komma på vad man ska skriva bara, detta kommer vara det första familjen ser om mig!! Oh hjälp

 

Tänkte att jag kanske skulle berätta lite om vad som händer på Australien fronten... Men sanningen är att det inte händer någonting. Alls. Varje dag väntar jag på det där samtalet, men det kommer aldrig. Har knappt hört någonting sen jag skickade in mina papper. Vill bara veta att de faktist fortfarande jobbar på det, och inte har glömt av mig! Men, det kommer väl, måste bara ha lite tålamod. 

 

Just nu läntar jag så mycket! Jag skulle kunna åka i morgon :) Är så trött på Sverige, på tjocka dunjackor och frusna tår, att cykla samma väg fram och tillbaka till skolan som de senaste fyra åren, dricka mellanmjölk, äta köttbullar och göra det man alltid har gjort! Känner mig redo för lite nytt, en helt annan vardag med nya saker och utmaningar. Det är lite som att man går på autopilot hela tiden, och jag vill styra själv! (haha vilken fin metafor jag fick in där.) 

 

Well, imorgon är en ny dag, en ny möjlighet för STS att ringa... :) 

 

 

 

 

Men, det kan bli bra det med, vill bara veta, nuuuu!!