saraenander.blogg.se

Här har ni baksidan med utbytesår. Det är att säga hejdå. Tänker att man kanske borde vänja sig efter ett tag men det gör man inte. Det gör precis lika ont varje gång. Och nu har jag snart varit med om hejdån på alla sidor av utbytesår. Först säga hejdå till min värld där hemma, åh vad hemskt det var. Sedan när Kelsey åkte så var jag i en precis tvärtom situation. Då var det jag som var kvar hemma. Och i torsdags var det dags att säga hejdå till min bästa italienska vän, Carlotta, som nu har gjort sina fem månader här. När jag lämnar Australien och sagt hejdå till mitt liv här kommer jag ha varit med om alla sidor. 

 

I alla fall, i tordags var Carlottas sista dag i skolan. Vi köpte massa chips och godis och chips and gravy (pommes frites) och hade party på lunchen i year 12 centre. Hon och jag köpte kakor för sista gången också (vi har levt på de kakorna de senaste fem månaderna haha). På kvällen gick vi ut och åt. Det var jag, Carlotta, Angela, Molly, Mackensie, Emilly och Natasa. Himla mysig kväll. Efteråt satt vi utanför McDonalds och pratade. Sedan kom det oundvikliga, att säga hejdå. Tårar och hela köret. Är så himla glad att jag gör elva månader istället för fem. Jag skulle inte kunna lämna nu, jag har precis kommit in i livet här ju. 

 

Saknar redan min fina vän. Vi har gjort så mycket tillsammans. Gick de fem km till och från skolan tillsammans, stannade på mcdonalds och köpte glass de varma dagarna, picnic, caving, surfing, förvirrande engelska lektioner och onödiga outdoor ed lektioner. Gick till the plaza på lunchen, shopping i Albury och så vidare och så vidare. Här är några väldigt fula bilder på oss, enjoy: