Throwback
0,17 år. 2 månader. 9 veckor. 62 dagar. 1488 timmar. Troligtvis är det tiden kvar i Sverige. Det gör mig nervös, livrädd, osäker, förväntansfull, pirrig och glad. Känns sjukt att det är så snart jag lämnar min trygga tillvaro för att kasta mig ut i världen och göra något helt okänt. Bara två små korta månader kvar.
Detta skrev jag för nästan exakt ett år sedan. Nu känns det samma fast tvärtom. Eller jag vet inte ens vad det känns. Då hade jag absolut ingen aning om vad som skulle hända, nu vet jag precis vad jag åker tillbaka till. En del av mig vill bara åka hem, krama om familj och vänner, äta grovt bröd med ost och gurka och dricka god mjölk, ha på sig dunjacka och kängor osvosv... Men den största delen har total panik över allt jag kommer lämna bakom mig. Mina fina fina vänner och världens underbaraste land.
Två månader. 9 veckor. 59 dagar. Det gör mig nervös, livrädd, osäker, förväntansfull, pirrig, och glad, men även ledsen. Och även denna gång känns det sjukt att jag så snart lämnar min trygga tillvaro, jag kommer kanske inte kasta mig ut i världen, men göra något som är helt nytt för mig. Åka tillbaka till det jag kallar hemma, utan att riktigt veta vad det betyder. Två månader är så himla kort tid.
Kommentarer
Postat av: Kusin Sofia
Hej Sara! Åh, vad jag kan ana hur du känner. Men jag tror verkligen att "var sak har sin tid". Ibland inser man det inte förrän i efterhand bara :)
Njut de sista månaderna och tänk att vistelsen hemma sedan bara är början på resten av ditt liv med massa andra, underbara, spännande upplevelser som du nu inte kan föreställa dig :)
Kram!
Trackback
