saraenander.blogg.se

Har varit val här nu. Har inte så mycket att säga om det egentligen, har inte varit så fruktansvärt insatt i det, och det verkar inte som om australiensarna är det heller... Det fungerar underfär som USA, eller vet inte om själva styret gör det, men det är två stora partier som det står mellan iaf. Finns fler, men tror totalt tre platser gick till andra partier. Och i Australien måste man rösta, annars får man böter. Är väldigt glad att jag slapp, hade inte velat rösta på någon av dem. Men lite roligt att ha varit med om ett val!

 

Vi skypade med Kelsey idag också för första gången sedan hon kom till Danmark! Hahaha var så roligt när hon pratade om saker hon tyckte var konstigt och som för mig är det mest naturliga i världen. Hon klagade till exempel på brödet, på det sättet hon beskrev det lät det som bröd jag saknar. Och hennes värdmamma försökte prata svenska med mig, vilket bara gjorde mig förvirrad haha. 

 

Idag har det annars bara varit en slapp dag i solen, somnade nästan ute i hängmattan :)

 

 

Idag är det två månader sedan jag satte mina fötter på Australisk mark för första gången. Det är två månader sedan jag kramade om mina favoritpersoner senast. Det har varit en del upp och ner, men jag har aldrig, aldrig ångrat mitt beslut att åka. För oavsett hur jobbigt det kan kännas vissa stunder väger de bra stunderna upp det gånger tusen. Jag har lärt mig så fruktansvärt mycket, om andra människor, om en annan kultur och sätt att leva, men allra mest om mig själv. Jag har träffat så himla många fantastiska människor och sett så många vackra platser. Min värdfamilj är underbar, kunde verkligen inte önskat mig en bättre familj. De tar hand om mig så bra, fixar och anstränger sig för att jag ska ha det bra. 

 

Sverige och livet där försvinner bara längre och längre bort, samtidigt som mitt nya liv här känns mer och mer naturligt. Kan knappt föreställa mig hur jag var när jag var hemma längre, innan jag åkte. Det känns så långt borta, inte två månader sen, men ett annat liv. Samtidigt går det inte en dag utan att jag saknar någon där hemma. Det här med att vara utbytesstudent är så mycket dubbla känslor, men jag lovar, det är alltid värt det. 

 

Och åter igen inser jag hur lång tid ett år är. Två månader har gått, nio kvar. Det är ju sjukt. Fast sjukt bra. Är absolut inte klar här på långa vägar. 

 

Puss och kram!

 

Gick upp halv fem för att lämna från skolan vid sex. Vi kom fram till stället som låg utanför Mansfield, ungefär två timmar från Wodonga, och fick våra hästar. Jag fick en brun som heter Lawrence. Vi red iväg, upp bland de små bergen, kullarna, whatever man kallar det. Såg även några kängurus på riktigt nära håll. Jag var först på lite dåligt humör för att jag hade fått den lataste hästen, var tvungen att driva på honom heela tiden för att han skulle gå ikapp de andra. Men sedan lärde jag känna honom och började älska honom! Han var en av de snabbaste faktiskt :). Var lite roligt när de delade upp oss i grupper efter vilka som ville galoppera och inte, och jag förstod inte ordet, de kallar det för canter, så de trodde nog jag var lite efterbliven hehe. Jag fick i alla fall vara med i den snabba gruppen, och i slutet galopperade alla, så vi behövde inte dela upp oss. Är så himla härligt att bara susa upp för sluttningen. Vi red hela dagen och åt lunch, wraps, i ett litet hus ute i vildmarken. Var så himla underbart att vara så nära naturen, så fint. På kvällen spelade vi ett spel Jess hade på sin telefon, när man håller upp telefonen mot pannan så att man inte ser vad som står på den, och så ska alla andra förklara ordet. Fanns olika kategorier, som låtar, accenter, kändisar, djur osv. Var så kul! Vi såg på film också, men gick och lade oss tidigt (9:30 hade väl aldrig hänt på ett läger i Sverige??) för alla var så trötta efter den långa dagen. 

 

Var en ganska kort dag, vi gick upp halv åtta, åt frukost och sånt och åkte sedan ut till hästarna. Vi tyckte så synd om dem, de hade ingen som riktigt tog hand om dem. De var så tufsiga, gjorde dessa trips med olika oerfarna ryttare varje dag. Deras betsel tvättades inte ens?? Stackars djur. Jag och Alina försökte i alla fall ge lite kärlek till våra fina hästar, haha. Under dagen red vi till ett ställe där vi hoppade över stockar på marken, min häst var en av de få som faktiskt galopperade över (han var ju den lata). Vi galopperade några riktigt långa, härliga sträckor och på slutet lekte vi lite stafett och under hökens vingar kom typ. Så roligt! Var så fint när vi gick nedför berget på vägen hem, gröna ängar, med kängurus som hoppade och en fantastisk utsikt. Sedan åkte vi hem. Har såå ont i kroppen nu haha! Var iaf en fantastisk resa, fick se mer av den Australiska skogen, naturen och insåg hur mycket jag saknar ridningen! Hästar är så fina djur. 

 

Tog bara bilder med telefonen, kunde inte ta med kameran på hästen direkt. 

 

När folk tänker på Australien är det första som kommer upp ofta farliga djur. Som tur är har jag kommit till en kallare del av Australien, så de farligaste djuren bor inte här. Fast nu när det börjar bli varmare kommer vissa fram ändå. Förra veckan hittade min värdmamma en groda precis utanför dörren. Var väldigt oklart om det var en giftig sort eller bara en vanlig groda. Vet inte vad de kom fram till, känns lite läskigt, för vi snackar riktigt giftig. Och när vi åkte hem från youth i fredags skriker någon helt plötsligt "spider!!" och det är alltså en spindel som kryper på utsidan av bilfönstret. Tack och lov att det var utsidan. Var en ganska stor, tänk typ pappa långben-size, fast tjock som en vanlig spindel och vit. Usch. De dödade den med en sko, och jag var inte den enda som var livrädd haha. Efteråt började alla berätta sina upplevelser med spindlar större än händer och jaaa ni fattar. Lite creepy är det. 

 

Folk skrattar när jag frågar om saker är giftiga. Det är liksom så självklart att de är det. Eller, man utgår i alla fall från det. Man rör inte djur. Min värdmamma hade en bild på några av Australiens farligaste djur och säger helt casually att en av spindlarna brukar finnas i deras trädgård ibland. "Är den jättegiftig?" frågade jag. "O ja, men den är inte så stor." Det var ju lugnande. Och vi snackar typ en centimeter, så det är ju inte som att man märker den, lovar att den kommer krypa upp i min säng i natt. 

 

 

Idag är det tredje dagen på våren (ja de räknar årstider efter datum, inte temperatur) och vädret har varit lika underbart idag som de senaste dagarna. 25 grader och sol var det och man kan äntligen ha sommaruniformen och det är så härligt! Ska ta bilder på de andra uniformerna så att ni får se dem också :). Vi hade PE ute på the oval (den australiska fotbollsplanen), och det var så varmt! Vi var alla riktigt svettiga efteråt, trots att vi bara spelade ultimate frisbee. Fast alla skrattar när jag berättar att detta är som svensk sommar och säger att jag kommer dö när det kommer till deras sommar. Det är typ dubbelt så varmt som nu. Hehe. Kommer få världens fulaste solbränna dock. Fick en shortsrand av en timmes promenad i söndags, ni kan ju tänka er hur det kommer bli efter en termin i skolan. Kommer se värre ut än Hanna gjorde efter tre månader i Kongo :))

 

Allt flyter på, skolan funkar. Eller, känns inte som att jag är där så mycket. Var sjuk halva förra veckan, var borta tre dagar för the caving veckan innan. Och denna veckan åker vi bort med outdoor ed igen. Och imorgon ska vi uppträda med concert band så missar en del då med. Är ganska omöjligt att följa med i skolan helt enkelt, men gör så mycket jag hinner på lektionerna och hoppas att det kommer räcka till proven som kommer sen. Engelskan idag var väldigt rolig dock, vi skriver an expository piece, som man ska länka till en text och temat är conflict. Jag skriver om kulturkrock och viljan att se något nytt typ. Vår engelskalärare är faktiskt riktigt bra. I PE håller vi på med coaching och coachar varsin lektion två och två, vilket innebär att vi inte har någon teori. Wiiie. Jag ska förmodligen coacha lite häck, spjut eller något, vet inte riktigt. Har som sagt inte så bra koll på allt, men det löser sig nog. Lite yolo på de flesta lektioner men det är väl vad det här året handlar om. 

 

I alla fall, har heeelt fullt upp för tillfället. Imorgon är det concert band grejen, jag slutar sent och ska sedan till doktorn för någon astmagrej. På tordag åker vi tidigt för horseriding trip med outdoor ed. (och mamma jag har faktiskt packat klart redan, oroa dig inte) Kommer hem sent på fredag kväll. Min värdmamma föreslog att vi skulle åka till lake hume (sjön nära staden jag bor i) som jag fortfarande inte sett, men vi insåg att jag förmodligen inte kommer kunna gå, med tanke på hur längesen det var jag red. På söndag ska jag tydligen ha hand om barnen under morgonmötet i kyrkan. Eller, Meg sa det, har inte riktigt koll där heller. Veckan efter flyttar jag hem till en annan familj, och så är det Rochelles deb och youth alive i planetshakerskyrkan i Melbourne. Ah ni fattar grejen, det är mycket nu helt enkelt. Men det är bra. 

 

I lördags hade Zack och Abigail sin deb. Deb är kort för debutant ball, vilket kommer från förr när man skulle debutera ut i sociala livet (typ gamla england). Tjejerna bär långa vita klänningar och man har ägnat 10 veckor innan åt att öva in traditionella danser. Både Zack och Abigail looked amazing och allt var så perfekt! 

 

Jag och Beth åkte hem till Meg innan och gjorde oss i ordning. Var riktigt trevligt. Sedan åkte vi dit och vi träffade de andra. Alla var så fina! Vi borde ha fler tillfällen att klä upp oss ordentligt i Sverige. Sedan började det med att någon gubbe hälsade välkommna osv. Debutanterna kom fram parvis och visade sedan upp sina danser. Sedan var det underbart god mat, och mer dans igen. Sist på kvällen kom det en DJ och alla dansade. Var så himla kul, även om mina fötter gjorde ooont efteråt. Blev glatt förvånad när de satte på dancing queen med ABBA. De spelade även två avicii sånger. 

 

Idag är det father's day här i Australien. För 58 dagar sedan sade jag hejdå till min pappa på flygplatsen. Det är det längsta jag har varit ifrån honom i hela mitt liv. Pappa du är den bästa pappan någon skulle kunna önska sig. Jag älskar dig!

 

Det är de små sakerna som gör att man inser hur hemma jag börjar känna mig här. Till exempel så har jag:

 

- brutit den livslånga vanan att kolla vänster-höger-vänster innan jag går över en väg och kollar numera reflexmässigt åt höger först. Minskar risken för att bli överkörd väldigt mycket. 

 

- Vant mig vid att alla har samma kläder i skolan. Det kändes jättekonstigt den dagen man fick ha på sig vad man ville.

 

- Den australiensiska accenten känns numera som den "vanliga" och alla andra känns konstiga. 

 

- Jag använder även slang och uttryck utan att tänka på det

 

- Det känns inte längre speciellt att se en känguru. 

 

 

 

 

Åkte till snön i falls creek igår. Det var tillsammans med Sue, en vän till min värdfamilj som brukar åka upp dit och åka längdskidor. Tog ett tag att komma upp, för det hade rasat från berget så vägen hade varit avstängd dagen innan, och man kunde bara åka på halva nu. Det är ganska vanligt att det händer, särskilt nu när det regnat så mycket. I alla fall, det var en helt fantastisk dag, solen sken och det blev riktigt varmt. Solkräm och solglasögon var ett måste. Vi kollade på Kangaroo Hoppet, en skidtävling 42 km. En del av worldloppet, som är olika skidtävlingar runt om i världen, bland annat vasaloppet. Det var en ryss som vann, han vann Tour de Ski i år och kom tvåa i världscupen. Lite coolt. En svensk, Victor Gustafsson kom på elfte plats. Såg honom aldrig dock. 

 

Senare på dagen kom dimman krypande, och det är intressant hur fort vädret ändras. Så fort solen försvinner blir det hundra gånger kallare. Men solen kom tillbaka och vi hade en underbar dag. På vägen hem stannade vi på ett café för varm choklad och muffins. Så mysigt. Saknade dock en bastu och allt det man får efter en heldag i fjällen i Sverige. Långberget var så himla mysigt. 

 

Kändes lite konstigt, tror fortfarande att jag tänker att det är sommar, bara en kall sådan, så att åka skidor kändes skumt. Och att snön bara finns på 1500 meters höjd, och så fort man åker ner lite finns det ingen snö alls. Så annorlunda. Men mamma, Hanna, Elsa och alla andra som vill hänga med, 2015 tycker jag att vi tar hela vasan!

 

 

Måndag till onsdag åkte vi med outdoor ed klassen på en caving trip. Det var så roligt! Vi åkte från skolan klockan sju på måndag morgon till Wee Jasper som ligger utanför Canberra. Vi bodde på en farm ungefär 20 minuter från grottorna vi gick in i. När vi kom dit packade vi upp och åt lunch. Jag bodde i samma rum som Molly, Ellie och Erin. Sedan var det dags för första grottan. När vi skulle gå ner fick jag lite panik, det var bara ett stort mörkt hål, men väl där inne kändes det inte så farligt. Vi började med att sätta oss i ett stort rum, och alla släckte sina lampor. Har aldrig varit i sånt mörker förut. Det var bara helt svart, vart man än kollade. Sedan gick vi genom ett trångt hål ner till en "playground" där man fick utforska lite som man ville. Jag gjorde några saker som jag trodde var läskiga, men som jag efter andra dagen insåg inte var någonting. Efter den första grottan åkte vi till en annan grotta där man var tvungen att hålla i en stålvajer för att ta sig upp och ner för att det var så lerigt och för att grottan var en gammal soptipp så det var glas på marken. Sedan åkte vi tillbaka till huset och åt tacos. Jag lärde folk att spela stress-uno, alla älskade det och skrattade jättemycket. 

 

Andra dagen gjorde vi en absailing ner till en annan del av den grottan vi var i första dagen. Absailing är när man sitter fast i en sele i ett rep och hissar ner sig själv. Det var 22 meter, och första delen var jättetrång och sedan var det bara fritt fall. Var så rädd, men det gick bra, jag överlevde. Sedan gick vi ner till en del i grottan och det var så trångt och så svårt. Jag hatar små utrymmen, och nu var jag tvungen att kräla på marken i ett litet hål i tre meter långt under jordens yta och liknande saker. Men jag gjorde det och kan vara stolt över mig själv nu i efterhand. Hanna och Ida kommer ni ihåg när vi kollade på expedition vildmark och de klättrade i grottor? Då lovade jag mig själv att jag aldrig, aldrig skulle göra det. Och nu har jag gjort det haha!

 

Tredje dagen hände inte så mycket, vi gjorde lite absailing och sånt innan vi satte oss i bussen och åkte hem. Är så glad att jag åkte på resan. Jag fick verkligen pressa mina gränser och insåg att jag kunde göra mer än jag trodde. Jag litade på ett rep och en människa i andra änden med mitt liv. Såg så mycket jag aldrig skulle sett annars, stalagtiter och stalagmiter och andra stenformationer som formats under miljoner år av droppande vatten. Det är svårt att beskriva, grottornas utseende liknar inget jag sett förut. Så glad att jag fick uppleva det innan jag  dör. Skulle aldrig gjort det om jag inte var här. Jag har fått nya vänner, och lärt känna de jag redan hade bättre. Det fanns ingen täckning heller, så folk satt inte med sina telefoner. Såg massa kängurur och till och med en vild Wombat. Så coolt. Älskar Australien och allt underbart jag får uppleva här. 

 

Grottan där man tog sig upp genom att hålla i en vajer

 

I söndags åkte jag och min värdmamma till Yarrawonga för en orientation för utbytesstudenter i området som min area rep, Jeanette hade. Det var en fin och solig dag, och vi åkte lite tidigare för att hinna göra lite saker innan. Först stannade vi i Rutherglen, som är en liten by känd för sina wineries (vad heter det på svenska, vinerier känns inte riktigt rätt). Där gick vi in i en lolly shop (mysig godisaffär) och åt lunch på Parker Pies, som är kända för sina goda pajer här. Jag och värdmamma delade på en liten kängurupaj, krokodilpaj och en vanlig med kyckling, bacon och ost. Men ja, jag åt alltså känguru och krokodil. Kändes himla Australiensiskt. Och smakade inte så annorlunda, det var gott. Krokodilen var lite skum, som en blandning mellan fisk och kyckling typ. 

 

Sedan fortsatte vi till Yarrawonga, kollade på sjön, the weir och lite sånt. Mycket trevligt. Yarrawonga sitter ihop med en stad, Mulwala, som ligger på andra sidan gränsen till NSW, precis som Albury/Wodonga, men är mycket mindre. Och vi har lake Hume, som tydligen är mycket större. Är så glad att jag hamnade  i Wodonga och ingen annanstans! 

 

Själva mötet var på ett mysigt café, Jeanette gick igenom reglerna och lite annat praktiskt. Pratade lite om hemlängtan och sånt. Vi fick ganska mycket tid att prata med de andra utbytesstudenterna, det var himla roligt. Träffade Julie och Merle som jag flög hit med, och massa nya fina människor. Många ska på east coast safarit, kommer bli så  roligt! 

 

Hej allihopa! I torsdags hämtade min värdmamma upp mig efter andra perioden. Vi åkte ut till Walla Walla där vår kyrka skulle ha möte på kvällen. Vi hjälpte till att laga mat, jag hjälpte till att förbereda barnaktiviteten också. Walla Walla är en liten by ute i vildmarken, kanske 40 min från Wodonga. När vi åkte dit åkte vi förbi några kor som betade vid vägkanten. Jag trodde det hade rymt och blev jätteorolig att någon skulle köra på dem. Min värdmamma var helt lugn dock, och berättade att det är ganska vanligt att bonden flyttar ut korna till vägkanten när det inte finns tillräckligt med bete i hagen, främst på sommaren. Tydligen finns det något som kallas droving, då man föder upp korna enbart genom att låta de gå längs vägkanten, och  sedan säljer dem till ett slakteri. 

 

Fredagen gick förbi fort. Efter skolan gick jag hem med Macayla som bor ganska nära mig. På kvällen åkte vi till Jindera med youth för att vara med på det sista mötet av 4 services in 4 towns in 4 nights. Det var mysigt, fast vi var tvungna att åka hem nästan direkt efter för att komma tillbaka i tid, lite tråkigt. 

 

Och skolan rullar på! Har fått tillbaka resultaten på testen vi gjorde förra veckan. På matten fick jag 71%, B+. Det var ett av de bättre i klassen, så är väldigt nöjd. Hade dessutom bara varit med på ett av de två kapitlen vi hade prov på. Wiiiiee. På engelskaprovet fick jag 80 %, också B+ (!!!!!). Men det är bara för att vår lärare är så snäll och fattar att jag inte kan engelska, så hon ger mig bra bara för att jag inte ska bli deprimerad. Gjorde inte ens samma test som de andra. Men jag klagar inte, en sak mindre att fundera över. 

 

Måste bara börja med att följa upp på historien om maten jag och värdpappsen gjorde. Han hade tydligen mätt curryn i matsked i stället för tesked, så soppan var stark. Inte så lyckat ändå alltså. Fast steken var himla god. Han tyckte att jag skulle ta kort för att visa er, och så lade han upp det så att steken skulle se extra stor ut haha.

 

För att fortsätta på matfronten, i onsdags gjorde vi profiteroles i hospitalityclassen. Vet inte ens hur jag ska breskriva det... Först gör man en liten degklump typ som gräddas i ugnen. Sedan fyller man den med custard, som främst består av äggulor, mjöl och socker. Detta doppas i choklad. Helt okej gott, men ni kan ju tänka er... Äggigt och fett hehe. Gjorde även en muntlig presentation om pan frying i hospitality idag. Gick jättebra, flera personer sa efteråt att de tyckte det var bra och läraren verkade nöjd. Ni som känner mig vet ju hur mycket jag hatar muntliga redovisningar, och drömde natten innan att jag gjorde redovisningen och pratade om något helt annat haha. Men var faktiskt inte ens nervös. Men min lärare vill att jag ska ta med mig ett recept från Sverige som vi kan göra en lektion. Kan vara både mat, efterrätt eller vad som helst! Förslag på vad jag kan ta med?? 

 

 

Idag hade vi cupcake day i skolan. Det innebär även casual day, alltså att man får ha på sig vad man vill till skolan. Jag har gått till skolan utan skoluniform i elva år, men idag var första gången det kändes konstigt att göra det! Var jätteskumt att folk hade normala kläder. Många var också utklädda till djur, onsies (ni vet onepiece som är djur typ) är väldigt populära här. Det såldes även massaaa cupcakes under lunchrasten och pengarna gick till någon djurrättsorganisation, därav djurdräkterna. Solen lyste idag och det var varmt och skönt. Träden börjar slå ut och det känns att våren är på väg. Äntligen. 

 

Nu på kvällen har jag och värpappsen lagat soppa och gjort sallad, haha varken han eller jag är särskilt vana i köket här, för värdmamma har precis köpt in en themomix. Det är som en mixer, men det kokar och allt också. Man bara lägger i maten och så fixar maskinen resten. Tror att vi löste det tillslut iaf, nu ska det bara förberedas stek och ägg. Åhhjälpvadmycketmat. 

 

Denna veckan har vår kyrka 4 services in 4 towns in 4 nights. Det innebär helt enkelt att de har gudstjänst i fyra olika städer fyra olika kvällar denna veckan, med början idag i Holbrook. Den är jag inte på, men ska på de andra tre. Imorgon i Howlong där min värdfamilj har bott, ska äta hos deras tidigare grannar innan och de ska visa staden. Mys! På torsdag ska värdmamma hjälpa till med maten som ska serveras, så kanske missar halva dagen i skolan för att följa med på det :)). På fredag åker vi till Jindera med youth. Lördag nästa vecka avslutas allt med Church in the city i Albury entertainment centre, vilket kommer bli lika grymt som det låter. Typ den bästa lokalen man kan hitta häromkring, mitt i stan, massa folk och grym musik, kommer bli party. Woopwoop. 

 

Puss och kram!

Caleb fyllde som sagt år i fredags, och detta firades med en resa till melbourne på lördagen. Vi gick upp halv sex för att hinna med bussen som gick kvart i sju. Blev lite onödigt spännande när klockan blev kvart i och de andra fortfarande inte hade kommit och busshauffören sa att han var tvungen att åka utan dem. Tack och lov dök de upp i sista sekunden, var nära att vi fick stanna hemma. Resan dit var inte så rolig, eftersom vi var sist på bussen fick vi inte sitta bredvid varandra under den fyra timmar långa resan. Men det var himla vackert ute, soluppgång och tjock vit dimma närmast marken, så man bara såg toppen på träden. 

 

I alla fall, när vi kom fram letade vi efter lite om och men upp ett ställe att äta på. Blev pie face, där de säljer Australiensiska köttpajer och lite annat. Så gott. Sedan tog vi spårvagnen till St Kilda (en stadsdel i Melbourne) och gick på Luna Park. Hade faktiskt lite högre förväntningar på det, var typ som ett litet tivoli bara. Några åkattraktioner, vi åkte en berg-och-dalbana som de berättade, efter att vi hade spänt fast oss, var över 100 år och lite guppig. Lite? Vi trodde vi skulle ramla ur haha. Efter Luna Park gick vi till St Kilda Beach. Åh. Havet. Första gången jag var vid en australiensisk strand och blev så kär. Det var så fint, och man känner sig så fri vid havet. Sommaren där måste vara amazing. Lite deppig över att jag inte hamnade vid vattnet, men då hade jag ju inte träffat alla underbara människor här, och det är värt så mycket mer. 

 

Sedan åkte vi tillbaka till centrum, shoppade och åt innan vi satte oss på bussen hem. Var en så himla bra dag. Fina människor, fint väder, fin stad. Var så värt de åtta timmarnas restid. 

 

Kanske ska berätta lite vad jag gör. Idag är det den 9 Augusti. Det är fem veckor sedan jag var hemma. Tiden går så himla fort. 

Okej, igår gick jag och Alina, en utbytesstudent från Tyskland, på stan efter skolan. Det var trevligt :) Finns dock inte så mycket i Wodonga, nästa gång får vi kanske åka över till Albury istället, det är lite större. Sedan kom värdmamma och hämtade mig och på kvällen kollade hela familjen på The Bible. 

 

I måndags hade jag förresten mina första tests här! Ett i PE där jag fick 26/44 rätt. Min lärare verkade imponerad så då är jag också nöjd. Hade ett matte test också, vet inte hur det gick än haha. Det var prov på två kapitel och jag har bara varit här på ett, och de gör saker jag inte gjort i Sverige innan. Men vi får väl se hur det gick när jag får tillbaka det. Hade en SAC (stort prov) i engelska idag också, som hela skolan måste göra. HAHA. Den riktiga uppgiften är hur avancerad som helst, man ska typ djupanalysera en bok. Men jag och Carlotta från Italien fick en annan uppgift. Skrev en djup text som bara var flummig. Men läraren gick runt och delade ut godis så det var ganska trevligt ändå. Och på fredag ska jag göra en powerpointpresentation om pan-frying i hospitality klassen. En sak som är lite intressant är att på proven här får man ofta ta med sig egna anteckningar in. På matteproven får man ta med sig en bok in, vilken man vill. De flesta har en summary book där man skrivit in formler och sånt, men man kan ta hela matteboken om man känner för det. Till engelskaprovet fick man ta in ett A4 med anteckningar på båda sidor. 

 

Jag hade även min andra flöjtlektion idag, består fortfarande mycket av översättning, men nu mycket musikteori också. Jag spelar lite och sedan förklarar han varför man har sänkt en not eller till vilken tonart låten byter. Jag är egentligen inte så intresserad, men lite roligt är det att veta.

 

Idag fyller Caleb, Kelseys pojkvän år. Detta ska firas, lite ikväll på youth, men mest imorgon då vi är några som tar tåget ner till Melbourne. Ska bli roligt! Tror att det ska bli bra väder också. Idag gick jag hem de knappt fem kilometerna från skolan i regnet. Det var inte överdrivet mycket regn, men australiensare är inte ute i regn. Då är de antingen inne, i bilen eller i värsta fall under ett paraply. Tror inte jag sett en enda regnjacka sedan jag kom hit. Knappt en enda jacka. 

 

Allt är så himla bra nu. Jag har så fina vänner i skolan och kyrkan, och det händer så mycket roliga saker. Har något varje vecka fram till mitten av oktober. Är så himla glad att jag tog chansen att åka. Vill inte hem. Vill inte tänka på hemma. Försöker bara njuta av tiden jag har här, för den går så snabbt. 

 

 

Nu har vi precis ätit kvällsmat bestående av hamburgare, bacon, ägg, ost och bbq sås i vitt bröd. Väldigt... australiskt. Tror jag, skulle aldrig äta det hemma iaf :)) 

 

Puss!

 

Den här låten passar så bra in på allt just nu <3

Har idag fått lite mer information om east-coast resan som kommer vara två veckor september-oktober. Det verkar så sjukt underbart! De har verkligen klämt in allt underbart man kan tänka sig att göra på östkusten. Cairns, stora barriärrevet, Sydney, Sunshine coast, gold coast, sufning, vattenfall, kayaking med delfiner och hundra miljoner andra underbara saker! Ser fram emot det så himla mycket. Är nästan två månader kvar, men kommer bli så bra :D Och så är det med andra underbara utbytisar, förhoppningsvis några jag känner. Vore så kul att höra hur alla har det. Snälla augusti-september, gå fort. 

 

Berättade ju att jag var på nyheterna på TV för några dagar sedan. Idag kom Eliza, Natasa och Brooke med en tidning och visade att jag var med där med! Det var från när vi planterade träd med en grupp från skolan för två veckor sedan. En kille i kyrkan kallar mig miss photogenic haha.