saraenander.blogg.se

Vilket datum från 2013 kommer du aldrig glömma? 1 juni och 5 juli 

 

Vad är din största framgång 2013? Förmodligen att jag har klarat att byta land, familj och allt det där. Växt som person. 

 

Bästa köpet? Min kamera! Eller, var väl tekniskt sett inte jag som köpte den men ändå

 

Vad spenderade du mest pengar på? Utbytesår definitivt

 

Gjorde någonting dig riktigt glad? Alla fina människor <3

 

Så på juldagen var det äntligen dags att fira jul! Gick upp, åt frukost och gjorde klart allt för jullunchen. Det var så konstigt att det var ljust och soligt ute! Ingen svensk mitt-i-vintern-sol inte. I alla fall, sedan öppnade vi julklappar. Jag fick bland annat en bok av mams och paps, australiensiska saker och scrapbooking saker från min värdfamilj, presentkort på cotton on från Bryce, Marabou choklad från Kelsey. Sedan hade vi lunch, och till skillnad från det svenska julbordet åt vi faktiskt god mat! Olika sallader som potatissallad och pastasallad, kallt kött som skinka muumms. Blev så mätt. Vi smällde smällkarameller och spelade en vem där på ett lite nytt sätt. Efterätten var plum pudding och en pavlova som jag gjort :)). Sedan var det intressant, för då var ju allt redan klart. Inga julklappar eller något att se fram emot längre. Men vi såg lite på nötknäpparen innan vi spelade spel och åt lite godsaker till (Som det ska vara, ingen jul utan brädspel). Var hur roligt som helst! Åt hur mycket som helst, men det är väl också lite meningen haha. Hoppas att ni alla haft en bra jul också <3 

 

Igår hade vi 'julavslutning' för vår connect grupp, alltså en grupp i kyrkan med alla tjejer i samma ålder typ. Vi åkte först ut till en park och åt Thaimat, myyys. Vi fick smällkarameller också (haha åh vad de tycker det är roligt när jag säger det på svenska), men riktiga som man kan smälla. När det blev mörkt satte vi oss i bilarna och åkte runt på Christmas light watching, vilket innebär att man åker runt och kollar på hus som dekorerats med lights. Ett hade musik och en egen radiokanal, på ett annat ställe hade de utomhusbio och på ett tredje blåste de ut typ skum som såg ut som snö. Hände mycket roligt också hahahaha. Allt var bäst. 

 

 

 

Hemma bakar vi alltid typ en miljon saker inför jul, men de har de aldrig gjort här! De har knappt något speciellt julgodis! Så förra veckan engegerade jag hela min familj i ett riktigt pepparkaksbak.  De tyckte det var väldigt spännande och det verkade som att de tyckte det var roligt. Jag trodde inte de skulle vara så taggade så det var kul att de gillade det :). Rodney gjorde några tjocka innan han tröttnade, men min pappa hemma är inte heller med så mycket, så jag tyckte det var okej haha. Sedan skulle vi... glasera dem? är det ett ord ens? Vi satte glasyr på dem, dekorerade dem. Och alla got very carried away! Vi började med lite vanlig icing i tub, men sedan plockades det fram strössel, olika godisar och och gjordes egen glasyr. Vi höll på i säkert flera timmar, och det var så kul! En mysig stund tillsammans med julmusik i bakgrunden (var dock lite fight om vilken slags julmusik vi skulle ha, Leanne satte på någon gaammmal cd, och Bryce ville ha mer rockig musik och jag ville ha bra musik hahaha så vi fick kompromissa lite) och jag fick faktiskt julkänsla :) Trodde inte att jag skulle få det, men jag älskar Australisk jul, även om den suger för att de inte har några traditioner är den bäst. Hur ofta kan man baka pepparkakor i shorts liksom! 
Puss

 

Hej! Det är en jättesvår fråga att svara på, jag har ju bara upplevt att vara utbytesstudent, och det är verkligen två helt olika saker. Jag funderade också på att åka efter gymnasiet, dels för att jag skulle slippa byta klass och ta studenten ett år efter, och det är mycket lättare att hitta stipendier och liknande för univeritetstudier. Men det som gjorde att jag valde att åka nu var inte bara att jag drömt om det så länge, utan det är en chans att faktiskt bo i en familj och komma in i kulturen helt, och ha någon som förklarar och tar hand om dig. På uni bor man ofta på campus och sånt, så man ser landet från ett helt annat perspektiv. Jag ville också (lat som jag är) kunna fokusera på människor och kulturen och inte så mycket på skolarbete och sånt. Men självklart innebär det mer frihet när man åker efter gymnasiet, är myndig och kan ta mer egna beslut.

 

När jag kommer tillbaka kommer jag börja tvåan, och alltså ha två år kvar samtidigt som jag kommer ha gått halva year 12 (motsvarande trean) i Australien. Det känns lite jobbigt, eftersom alla mina jämnåriga kompisar här planerar vad de ska göra efter skolan, och jag är så himla taggad på att resa, uppleva mer, hitta en utbildning som passar mig och allt som alla andra gör. Samtidigt känns det lite skönt att ha tid på mig att planera allt sånt där, och spara pengar. Ha två år när jag kan njuta av svensk kultur och att ha alla mina vänner omkring mig (i alla fall första året haha). Jag skulle aldrig inte åka på grund av att man kommer ett år efter. Du kommer gå tre år i gymnasiet ändå, och man kan lika gärna dra ut på det och göra något roligt mellan! Man missar en del saker hemma i sverige, men tro mig, man tjänar så mycket mer på att vara borta. Har du chansen att åka och verkligen vill tycker jag att du ska göra det, det är en upplevelse som man inte får någon annanstans eller annan gång.

 

Hoppas att du kan fatta ett beslut som känns bra för dig! Kram

 

 

Åh tack så mycket :) Det är himla dyrt tyvärr, den stora baksidan med att åka som utbytesstudent. På grund av flera olika orsaker är Australien ett av de dyraste länderna att åka till, med STS ligger programavgiften på ungefär 120 000 kr. Andra länder är billigare, eller om man åker med tex Rotary tror jag det är billigare också. Finns lite mer om kostnader osv i det här inlägget:  http://saraenander.blogg.se/2013/november/q-a-2.html

 

Okej, så jag fick en fråga för ett tag sen om jag kunde summera mitt år så här långt och skiva vad som varit bäst och sämst osv. Och det är ju faktiskt inte långt kvar tills jag varit här halva tiden. Alla fd utbytesstudenter säger alltid att man ska ta vara på tiden, det går så fort, men jag brukade störa mig lite på det och tänka det går ju inte alls fort, det är ju ett helt år! Men sanningen är att det känns så fruktansvärt långt när det ligger framför en, men nu när jag kan se tillbaka på de fem månaderna jag varit här känns det så sjukt att det redan gått hälften. Hemresan närmar sig faktiskt med stormsteg och även om jag längtar efter att få träffa alla får jag totalt panik när jag tänker på det. Kan inte fatta att jag ska lämna mitt liv här en dag, det går inte. 

 

I alla fall, tillbaka till frågan. Jag tänker inte ljuga och säga att utbytesåret är bra och roligt hela tiden. Det är jobbigt. Det svåraste och jobbigaste jag gjort i hela mitt liv. Jag kom till andra sidan jorden, utan att känna en kotte. Det är en helt annan kutur att anpassa sig till, ett helt annat liv. Man står där helt själv utan någon som vet någonting om ens vanor eller kultur. Och man kan inte ignorera något, eller vänta med att fixa det tills man kan prata med mamma om det eller liknande. Man måste ta tag i det själv. Jag har världens underbaraste värdfamilj som har hjälpt mig med massa saker, men det är inte samma sak som med de personerna du levt med i hela ditt liv. Men det som jag tycker är allra svårast och jobbigast med utytesåret är att inte kunna dela mina upplevelser med någon. Jag har med folk hela tiden, men ingen delar exakt samma upplevelse. Andra utbytesstudenter är underbara, för vi förstår varandra, men det är ändå inte samma sak. Det är inte som Jamboree, som vi tjejer kan minnas och sakna tillsammans. Jag kan berätta hur mycket som helst, visa bilder och filmer men mina älskade vänner och familj där hemma kommer aldrig förstå det helt. De kan inte känna lukter, de kan aldrig se det jag sett, känna det jag känt. När jag säger att jag går till skolan vet de knappt hur det är. De kommer aldrig förstå helt och det gör så ont. 

 

Men trots att det är det jobbigaste jag gjort är det även det absolut bästa. Utan tvekan. Man får chansen att inte bara se en helt annan kultur från insidan, men också bli en del av den och göra den till sin egen. Det är verkligen en eye-opener och man lär sig så mycket! Jag såg ett foto av mig för ett tag sedan, taget precis innan jag åkte. Min första tanke var "Vem är det där?" Eller, jag vet ju att det är jag, men jag kommer ihåg när fotot togs, och känner bara vad liten och oerfaren jag var då. Nu vet jag att jag kan stå på mina egna ben och klara mig själv. Jag är så mycket mer självständig och utåtriktad nu. 

 

Jag har också haft väldigt tur och kunnat hänga med på många roliga resor runt om i landet, och det har definitivt varit något av det bästa! East coast resan var heeelt perfekt. MEN det absolut bästa är alla underbara människor man träffar. En familj som tar in en i deras liv, och behandlar mig som deras dotter helt utan erättning. De lägger ner så mycket tid och kraft på mig, och är helt underbara. Och mina vänner, som jag aldrig skulle träffat annars. Det finns så himla mycket underbara människor. Sen är det ju inte helt fel att kunna ta en kvällspromenad i shorts och linne i mitten på december haha. Ångrar inte en sekund att jag åkte, det här är så bra. Jobbiga saker känns ofta jobbigare än hemma, men de bra sakerna är så mycket bättre! Och man tar liksom inget för givet, utan allt är bonus. Det är ett vanligt liv, fast så mycket bättre och mer spännande. 

 

Här kommer några highlights:

I lördags åkte vi ut till the weir där Leannes bror och hans familj var. Vi åkte på doughnuts after båten och hade det gött i solen. Vattnet var varmt och skönt och det var så himla roligt! Trodde inte det skulle vara det. På vägen hem åkte vi över världens minsta färja haha. 

 

Hej! Förlåt att jag inte har bloggat på ett tag... (hatar när folk säger så, och nu är jag själv en av dem haha) Jag skulle kunna säga att jag inte har haft tid eller så, men det är inte riktigt sant. Egentligen har jag bara varken inspiration eller lust för att blogga för tillfället. Men jag ska göra några inlägg om vad jag haft för mig och svara på frågor. 

 

Här kommer bilderna från encounter grad, ett party vi hade som avslutning på året för de som tar graduation och blir för stora för att gå på youth (tonår). Var en himla rolig natt och alla var så fina och allt var bäst. Efteråt åkte vi till McDonalds (i våra fina kläder haha) och bara hängde, pratade och drack frozen sprite i alla smaker. 

 

Denna helgen var den bästa! Åhh allt var så bra. På fredag gick jag till skolan som vanligt, och efteråt gick jag och Bethany hem till henne. Vi åt lite och packade innan vi fortsatte till poolen, där youth var. Vi badade, lekte (intressant hur länge tonåringar kan sysselsätta sig med en boll?). De hade några rutchkanor och ett litet lekland typ med en hink som tömdes över allt lite då och då. Vi blev fem år igen och hade himla roligt där haha. Sedan åkte jag, Bethany och Abi hem till Meg. En supermysig kväll, och jag och Bethany sov över där. För nästa morgon var det att gå upp tidigt som gällde, för då stod PAINTBALL på schemat. Jag var livrädd innan, att jag inte skulle gilla det och att det bara skulle göra ont. Men åh vad roligt det var! Är så taggad på att göra det igen nu, när jag vet hur det går till och kan vara lite modigare. Och det gjorde inte alls ont, eller har några bruises men inte så farligt. 

 

Efter paintballen åkte vi hem till Abi en stund. Hon bor på en farm och har väärldens sötaste kattungar och getungar. Vi fortsatte sedan ut till the Weir, som egentligen betyder sjön som ligger precis utanför Wodonga. Vi hade bbq med lite komplikationer (slutade med korv i toastade frusna bröd utan sås) och sedan åkte vi vattenskidor. Jodi's parents har en båt, så de tog med oss ut. Och tydligen har jag en naturbegåvning för vattenskidor (har aldrig gjort det förut??), för jag kom upp på första försöket, åkte hela varvet runt och gjorde en snygg avslutning. Fast hade ingen aning om vad jag gjorde haha. Och var helt livrädd innan. De andra kom knappt upp ordentligt. Jag skyller min framång på en blandning av de svenska skidgenerna och den australiensiska surfingen. Haha, kul var det iaf. Och har träningsvärk i axlarna nu!

 

Sedan solade vi lite och njöt av dagen innan Bryce kom och hämtade oss. Väl hemma var värdfarbror och värdfarfar där för middag på värdfarfars födelsedag. Och vi skypade med Kelsey, var kul att se henne igen :) 

 

Söndagen var lite lugnare, kyrkan på morgonen,  sedan en lugn eftermiddag och skype som en perfekt avslutning på en perfekt helg. 

 

Här har ni baksidan med utbytesår. Det är att säga hejdå. Tänker att man kanske borde vänja sig efter ett tag men det gör man inte. Det gör precis lika ont varje gång. Och nu har jag snart varit med om hejdån på alla sidor av utbytesår. Först säga hejdå till min värld där hemma, åh vad hemskt det var. Sedan när Kelsey åkte så var jag i en precis tvärtom situation. Då var det jag som var kvar hemma. Och i torsdags var det dags att säga hejdå till min bästa italienska vän, Carlotta, som nu har gjort sina fem månader här. När jag lämnar Australien och sagt hejdå till mitt liv här kommer jag ha varit med om alla sidor. 

 

I alla fall, i tordags var Carlottas sista dag i skolan. Vi köpte massa chips och godis och chips and gravy (pommes frites) och hade party på lunchen i year 12 centre. Hon och jag köpte kakor för sista gången också (vi har levt på de kakorna de senaste fem månaderna haha). På kvällen gick vi ut och åt. Det var jag, Carlotta, Angela, Molly, Mackensie, Emilly och Natasa. Himla mysig kväll. Efteråt satt vi utanför McDonalds och pratade. Sedan kom det oundvikliga, att säga hejdå. Tårar och hela köret. Är så himla glad att jag gör elva månader istället för fem. Jag skulle inte kunna lämna nu, jag har precis kommit in i livet här ju. 

 

Saknar redan min fina vän. Vi har gjort så mycket tillsammans. Gick de fem km till och från skolan tillsammans, stannade på mcdonalds och köpte glass de varma dagarna, picnic, caving, surfing, förvirrande engelska lektioner och onödiga outdoor ed lektioner. Gick till the plaza på lunchen, shopping i Albury och så vidare och så vidare. Här är några väldigt fula bilder på oss, enjoy: